Skip to content

Rivningen av Gimo: 12

december 13, 2008


12. Om råd

Har invandrarverket inte råd med en stadig svensk på Black & White? Jodå, men det finns angelägnare uppgifter. I höstas utökades verkets personal med en friskvårdskonsulent med uppgift att lära de anställda hur man smälter maten och går ut på lunchpromenader. ”Personalens hälsa är sedan en tid tillbaka högprioriterad på förläggningen i Gimo”, läser jag i SIV-Nytt.
Prioriteringar. Trond Olssons arbetsrum försätter besökaren först i häpnad, sedan i dyster uppgivenhet. Jag försöker minnas var jag sett dessa furstemöbler förut. Det var hos kommunens mäktigaste man förstås, hos chefen på Sandvik Coromant.

Industriledaren anskaffade möblemanget under det goda 80-talet och han har valt en diskret grå färg. Flyktingchefen toppade 1992 med den dyraste varianten: ”Eleganz und Autorität. Chefarbeitsplatz in Leder und klassichen Mahogni”, läser jag sedan i den trespråkiga katalogen. Sedermera har jag ofint nog räknar ut att de 53000 kronorna som det kostat att utrusta Trond Olsson med sittplats och lampa motsvarar 880 flyktingars matbidrag. Är det då förvånande att han betalar 318 000 kronor i årshyra till en privatperson för den lagerlokal till café, som han sedan säger sig sakna råd att bemanna? Gimoborna tycker att flyktingar är dyrt för staten, men känner de till att invandrarverket betalar 2,38 miljoner eller 1790 kronor per kvadratmeter för sitt Gimokontor? De 25 flyktingmottagarnas arbetsplats drar samma hyra som 244 flyktingbostäder.

Det är upp till folket till Gimo om de skall gråta eller kanske skratta. Det är nämligen det kommunala Östhammarshem som höstar in fantasihyran. Visst kostar det staten att ta emot skyddssökande, men vad kostar det inte att underhålla ett invandrarverk.

Annonser

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: