Skip to content

Rivningen av Gimo: 2

december 13, 2008

2. Om svenskt stål,
mandom, mod och morske män

Sandvik Coromant i Gimo är en ljus, luftig och modern fabrik. Nästan hela tillverkningen av hårdmetallskär går på export. Om en kund i Brasilien eller Canada ringer in sin beställning före klockan 16:00 kan han räkna med att få karva med Sadviks produkter redan nästa dag. Svensk kvalitet, pålitlighet men framförallt – svenskt stål. Om Gimo torg är neapolitanskt kvällstid är Gimo Sandvik nästan helnordiskt. De jugoslaver som funnits på fabriken har nästan alla slutat, så har även libaneserna som anlände efter 1982. I juni 1989 fanns det kanske fem utomnordiska invandrare bland Sandviks 1500 anställda. En av dem kallar vi Josef.
Polisen kom 21:45, mot slutet av andra skiftet. Enligt larmet skulle en anställd skadats av en maskin. ”Då vi kom till platsen upplystes vi om att det gällde misshandel.” Josef låg på mage på en ambulansbår, ”uppgav att han blivit sparkad och slagen”. Ur läkarintyget: ”blod i urinen, troligen orsakat av slag i närheten av vänster njure…skador i bakhuvudet…över tre nedersta revbenen…De kroppsliga skadorna är inte livshotande och kommer inte att ge några framtida men, men de psykiska skadorna är förmodligen mera svårläkta.”
Endast två sakförhållanden har kunnat fastställas. För det första: att Josef vid upprepade tillfällen klagat hos arbetsledningen, men att förmännen upplyst honom om att tillmälen som ”djävla svartskalle”, eller ”ut med utlänningen” liksom detta att få järnbitar och vattenindränkta trasor kastade på sig ”kunde förekomma på arbetsplatsen som ett sätt att skoja med varandra” och att Josef inte skulle ta det så personligt. För det andra: att kort innan ambulansen kallats till platsen försökte en av cheferna få Josefs kamrater ”att sluta upp med dumheterna”

I övrigt går versionerna helt isär. Enligt Josef blev han överfallen av ett tiotal personer och tog till järnröret för att värja sig. De övriga vittnesmålen motsäger varandra i det mesta men enas om att Josef helt oprovocerat angripit sina arbetskamrater med tillhygget. Ingen har heller sett någon måtta ett enda slag mot Joseph. De flesta säger sig inte känna till hans namn, han omtalas genomgående i förhören som ”invandraren” eller ”utlänningen”.
När Josef skrivits ut från sjukhuset fick han avsked från Sandvik. Numer ångrar arbetsledningen beslutet, ”vi hade inte behövt avskeda honom, han skulle nog slutat ändå”.
Numer finns bara ett par svartmuskiga personer på Sandvik i Gimo. I oktober i fjol fann en av dem ett anslag på sin arbetsplats: ”Lasermannen är en ljuspunkt i Sverige”. Det som gjorde honom mest ont, har jag fått höra, var inte kräket som satte upp skylten, utan att hans arbetskamrater, som han i övrigt trivs med, inte kom sig för att riva ned den. Det hängde i flera timmar, och togs sedan ned av en kvinna. Händelsen har inte rapporterats vidare till facket eller fabrikschefen.

Annonser
No comments yet

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: