Skip to content

Rivningen av Gimo: 5

december 13, 2008

5. Mera om svenska normer

Vilka är de svenska normerna? Vid Sågargatan 13 i Gimo bor ett hundratal flyktingar samt Karlsson. Karlsson har livligt umgänge, mestadels skinnhuvuden från Uppsala. Det kan gå häftigt till när man roar sig tillsammans: ibland slänger man en sten in till en somaliska och hennes barn eller gör hitlerhälsning från balkongen sjungandes en sång till den vita rasens ära. I den mån Karlsson och hans gäster hälsar grannarna är det med ett ”åk hem negerdjävel” och förstås  inte detta tar man till handgripligheter. Ett annat nöje är att pissa genom fönstret. För att undanröja alla tvivel om sina motiv har Karlsson tidvis haft en banderoll med bokstäverna VAM hängande på balkongen.

Den 11 juni 92 blir en flykting som leker med sitt barn skjuten i låret från Karlssons balkong. Det är en 15-årig gimobo, vi kallar honom Thulin, som för tillfället håller i vapnet. Polisen förhör Karlsson, Thulin och ett tredje yngel – som alla erkänner skottlossningen. Luftgeväret av märket Diana tas därför i beslag. Och därmed är den saken utagerad. Sex månader senare beslutar nämligen åklagaren att avstå från åtal.

Jasså, skulle Karlssons våning varit behängt med nazistiska symboler? Det har polisen inte rapporterat. Å andra sidan skulle en sådan information inte påverkat åklagarens beslut. ”Hemma får man ju ha vilka symboler man vill.” För övrigt var skytten Thulin minderårig, det får socialen ta hand om, och Karlsson kan inte bindas till brottet.

Socialen känner till Karlssons nazistiska umgänge. Men ingen socialtassistent besvärar Thulin eller hans föräldrar. Följaktigen vet de inte när jag ringer i december 1993 att deras son halvannat år tidigare skottskadat en flykting. De tror att det var någon annan av Karlssons kamrater. Men varför har ingen sagt något? Jo, pojken umgås fortfarande med Karlsson, men VAM? Det hade vi ingen aning om…

Den numera 17-årige Thulins mor säger sig vara förvånad över att inte hört något från myndigheterna. Hon borde hon väl åtmnistone ha krävts på skadestånd…

Chefen för bostadföretaget Östhammarshem Bo Malmsten har sitt kontor 300 meter från Sågargatan. Han har aldrig hört talas om någon skottlossning, hitlerhälsningar, VAM-banderoller eller berusade skinheads i flyktingförläggningen. Jag hör hur han kippar efter andan: ”hade jag vetat det…sådant slödder skulle vi aldrig tolerera.” Men han visste inte. Det var invandrarverket som mottagit flyktingars, polisens och  fältsassistentens varningar för Karlsson. Förläggningschefen Trond Olsson minns vagt att någon skottlossning ägt rum, men det är en nyhet för honom att det bor en VAM-anhängare mitt bland flyktingarnar.

Nu syns Trond Olsson ytterst sällan bland Gimos flyktingar, uppriktigt sagt vet han inte vilka hus de bor i. Ändå är hans förvåning föga trovärdig. Man behöver inte vistas längre än en timme bland Gimo:s ungdomar för att få historien berättad, huset utpekat, Karlssons sällskap beskrivet. En Vam:are som bor mitt i en flyktingförläggning är ju en sevärdhet, till och med i Gimo.

”Och vad menar du att jag skall göra”, frågar Olsson.

(Jag hade kunnat svara, men anser inte att den som uppbär 25 000 i månaden för att bereda asylsökande ”ett värdigt och humant mottagande” har rätt att ställa sådana frågor. Kanske borde han fråga sina partivänner. Av någon anledning är de allra flesta av invandrarverkets chefer  socialdemokrater och denna förtjänst förefaller också vara den tyngsta bland både Olssons och hans ställföreträdares tidigare meriter.

Annonser
No comments yet

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: