Skip to content

Rivningen av Gimo: 7

december 13, 2008

7.Om invandrarverket och massan

Några dagar efter knivdådet stövlade den skadades far in på Trond Olssons tjänsterum och slängde sin sons nedblödade persedlar på skrivbordet. Därefter krävde han skadestånd. Av invandrarverket, förstås. ”Det är ju de som tar hit flyktingarna.”

Ja, så tänker man nämligen i Gimo. ”Dina flyktingar åker haskana på min bil, säg åt dem”, kan det låta i Trond Olssons telefonlur. En skollärare ringer och kräver att staten skall upplysa två bosnier om innebörden av allemansrätten, vederbörande står för tillfället på pedagogens tomt. Då värjer sig Olsson och svarar att vederbörande kan väl säga åt själv. Men det är förgäves, flyktingarna är inte kommunens, inte gimobornas, egentligen inte ens Sveriges. De är invandrarverkets. Så resonerar de flesta i Gimo och många på andra ställen. Absurt, kan man tycka, men på sätt och vis logiskt. Inte vid någon tidpunkt har detta verk bett någon om lov, vädjat till medkänslan eller den mångomtalade solidariteten. Man har talat maktspråk, som i Sjöbo, när man inte viftat med sedelbuntarna.

Invandrarverket köpte in sig i Gimo genom att erbjuda hyra för ett hundratal tomma lägenheter och sysselsättning åt arbetslösa förskollärare. Några andra resonemang förekom inte då och inte heller senare. Varken verket eller kommunen har följaktigen frågat Gimo om någonting som helst, än mindre bett om hjälp. När nu Gimo efter åtta år spontant ger hals säger Gimo ”för många”.

Naturligtvis är 500 främlingar (från mestadels miljonstäder) ett existeniellt bekymmer i ett nedgånget brukssamhälle som redan i jämförelse med hamnorten Östhammar alltid framstått som förhållandevis tillslutet och trångt. Här har det tagit decennier innan en finne upphörde att vara finnpajsare eller finnkoling. Inte roligt, men mänskligt. Men invandrarverket förutsätter att människor inte bara tänker utan även känner med hjärnan, att seder är till för att likriktas, skillnader till för att utplånas. Men hur vore det med en förläggning med 120 000 flyktingar i Stockholms innerstad? Det är vad 500 personer motsvarar i Gimo.

500 främlingar i Gimo uppfattas som en massa. ”När jag vill bli sedd som en individ åker jag till Uppsala”, kan man höra på flyktingförläggningen. Det är bara invandrarverket som inte ser något problem. Det kan bero på att man där inte anser sig hantera individer. Det finns flyktingar som bott i Gimo i över tre år och gimobor som han träffat tiotals gånger men som Trond Olsson inte känner till namnet. ”Namn är inte viktiga för mig”. Följaktigen finns det heller ingen skillnad mellan Olssons och Ny demokratis grundidiom. Det handlar om ”dem”. ”Vi städar numer inte så noga efter dem som flyttat, så de nya får välja sin egen nivå av snusk.” Eller: ”Det bästa vore att få in dem i militärkaserner med taggtråd runt, så vi fick litet ordning på dem, ha ha.” Detta förstås menat som ett skämt, skyndar han sig att tillägga när han får syn på bandspelaren.

Annonser

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: