Skip to content

Rivningen av Gimo: 8

december 13, 2008

8. Om varför Fredriksson hade tur

Gary Fredriksson har tur. Hade Rapport kört upp en kamera i ansiktet på honom och gett honom tio sekunder skulle han troligen låtit som de andra. Som Sigrid Wahlund, till exempel. Hon var ett så tacksamt fall att både Rapport och TV 4 repriserade hennes utbrott över invandrares bristande städvilja och hennes omdömen om afrikaner. Somliga av dem kunde inte ens klockan, påpekade Sigrid upprört. En särskilt försvårande omständighet utgjorde den flagga som Sigrid har på balkongen. Den var nämligen svensk och hon ombads av fotografen att stå intill den när hon lättade sitt hjärta.

Två detaljer missade emellertid Rapport i sin presentation av fallet Sigrid Wahlund. Att hon tillhör de få svenskar som öppnat sitt hem för flyktingfamiljer (av barnen, också de svarta, kallas Sigrid för Mormor) och att hon är känd för sin ostyriga tunga:

”Det var för hemskt som du ser ut i håret, kära du.”

”Det här är inte Sverige längre”, sade Gary Fredriksson en dag för drygt ett år sedan, tog sin hustru och barn och flyttade från Sågargatan. ”Jag förstår honom” säger Garys serbiska granne. ”Själv var jag färdig efter två år, han har väl bott där i tio.”

Fallet Fredriksson är måhända inte typiskt, men desto mer belysande. Skiftarbetare på Sandvik är han en av de sista svenskarna i flyktinglimporna. Man kommer till Fredriksson, som hjälper till med det mesta. Det är från hans telefon som man kan ringa hem till Teheran eller Montevideo, det är hans hustru som skjutsar sjuk flykting till läkare om natten. Gary är med i hyrestgästföreningen och håller introduktionsmöten med nyanlända och visar dem runt i området. ”Det skall vara öga mot öga, man kan inte lära folk med stenciler.”  Nej, Fredriksson är ingen eldsjäl, han gör vad han anser att man måste.

Och allt var bra, tills hösten 91. Den hösten sov inte Fredriksson. Sju tonårsjugoslaver utan vuxensällskap hade flyttats in bakom väggen. ”Bad man dem dra ned volymen skrattade de bara.” Och Gary som skulle upp klockan fem till skiftet på Sandvik. Men hos invandrarverket fick han inget gehör, Trond Olsson antydde istället att Fredriksson nog ogillade flyktingar och att man framledes kunde vara utan hans introduktioner.

Ja, Trond Olsson har ett vagt minne av någon ”som varit väldigt oförskämd mot invandrarverket” och att han, Olsson, sagt ifrån på skarpen. Också Gary minns. ”Man blev behandlad som vore man en skit. Han sade tydligt att det var hans arbete att få flyktingar till en lägenhet, sedan fick de fan sköta sig själva.” Något senare blev Fredrikssons tonåring misshandlad av den redan bekante Faruk om vilken vi vet att han inte varit farlig för invandrarverket. Numera bor familjen långt från förläggningen, pojkens libanesiska flickvän har flyttat och Gary avvisar alla propåer att ”hjälpa till med flyktingmottagingen”. Det tänker han göra så länge den där Olsson finns kvar i Gimo. En sak till: Gary tål numera inte folk som säger att gimoborna får skärpa sig, inte vara så främlingsfientliga.

Annonser

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: