Skip to content

Balkaniseringen av herr Chomsky

april 14, 2009

Balkaniseringen av herr Chomsky
DN 021013

Serbien är ett oskyldigt offer för förtal och konspirationer. Så ser serberna på saken, med understöd från nationalisternas favoritförfattare: Noam Chomsky.

I DAG VÄLJER Serbien en ny president. I valets första omgång röstade nästan var fjärde på krigsförbrytaren Vojislav Seselj. I den andra omgången lär Seseljs väljare föredra Vojislav Kostunica, som nyligen förklarat att Republika Srpska bara temporärt avskilts från moderlandet. Varpå hans talesman förtydligade att på sikt bör alla serber bo i samma land.

Det var under den parollen som Slobodan Milosevic blåste till etnisk rensning på Balkan. Tolv år och en kvarts miljon döda senare verkar samma retorik fortfarande gångbar i Serbien. Den har i alla fall inte skadat Kostunica, som av allt att döma blir landets näste president. Betyder det att Serbien inte lärt något av historien?

Först måste man fråga: Av vilken historia? Det som är sant i Stockholm och Haag är nämligen bara elakt förtal i Belgrad och Banja Luka. Enligt en enkät i våras kunde varannan tillfrågad serb inte namnge en enda ort där hans landsmän skulle ha begått krigsförbrytelser. “Srebrenica?” “Det var ju muslimer som dödade varandra för att kasta skulden på serber!” “Sarajevo? Det vet ju alla människor att det var bosniaker som sprängde sig själva i luften.”

Innan man dömer om serbers förmåga att lära av historien kan det vara klokt att pröva hypotesen att de kanske inte känner till den. Inte tillräckligt, inte med hjärtat. Det tar lång tid för en nation att inse vidden av förbrytelser som begåtts i dess namn. Ännu längre tid tar det om landets opinionsbildare inte vågar utmana opinionen.

I Serbien är det mentala läget allvarligare än så. Inte nog med att frågan om Serbiens ansvar för tio års krig och folkmord knappast skymtat under valkampanjen. Individer som väljer att tala om vad serber förbrutit mot andra – utan att samtidigt dränka vad de sagt i ett brus av bortförklaringar – riskerar att hudflängas som “antiserbiska”, numera också i de tidningar som nyss bekämpat Milosevic. I dag drabbar det Sonja Biserko, ordförande för den serbiska Helsingforskommittén, och Natasa Kandic, som leder Centret för humanitär rätt.

Dessa två kvinnor tillhör det lilla fåtal som brutit mot spelreglerna, vilka påbjuder att innan du börjar tala om serbiska förbrytelser måste du först placera merparten av ansvaret någon annanstans. Serber är nämligen ett bedraget folk, ett offer för historien, för omständigheter, utländska komplotter och för sina makthavare. Därför är de strängt taget inte ansvariga. (Emir Kusturicas populära film “Underground”, som faktiskt hyllar denna självpåtagna omyndighet, belyser samtidigt varför man under alla år av krig i Belgrad inte kunde se parollen “Not in my name”, som är så självklar för de britter som motsätter sig ett krig mot Irak.)

För Natasa Kandic, Belgradbo som år 1999 hade modet att vägra underteckna en appell till FN att stoppa bombningarna av Belgrad (hon ansåg att den borde ha riktats till Milosevic, som den ytterst ansvarige), är frågan om en ensidig serbisk självrannsakan inte bara moralisk. Det blir ingen fred på Balkan, anser hon, så länge Serbien, krigets anstiftare och främsta förövare, inte erkänner sitt ansvar.

Det lär dröja. Den serbiske medborgare som vill avfärda Kandic som agent för fientliga makter får många bekräftelser. Delar inte västvärldens fredsälskande vänster hans indignation över skuldbeläggandet av Serbien?

Landets mest översatte utlänning stavas nämligen “Comski”. Hans böcker (somliga utgivna på Milosevicförlaget Verzal press) finns i alla skyltfönster, han hyllas på regeringens propagandasajt, liksom av Milosevics parti SPS.

Har de serbiska nationalisterna missförstått Noam Chomsky? Tyvärr inte. Ambitionen att bevisa att interventionen i Kosovo inte var humanitär utan imperialistisk har lett Chomsky till att bagatellisera de serbiska övergreppen. I en rad skrifter, främst “The New Military Humanism-Lessons from Kosovo”, säger han sig förklara den verkliga bakgrunden till Natos intervention i mars 1999. Och denna framstår verkligen som oprovocerad, eftersom i Chomskys historieskrivning har Milosevics tio år av massakrer aldrig ägt rum. Inga kvinnor har våldtagits, Sarajevo har aldrig belägrats, ingen Karadzic eller Mladic har synts fylla massgravarna. Srebrenica nämns visserligen, men skulden faller på USA, som enligt Chomsky gett “grönt ljus” för denna attack.
Så varför gav sig Nato på det stackars Serbien? Chomsky vet svaret: Milosevics Serbien, liksom Castros Kuba, representerar “ett virus av oberoende” som den amerikanska imperialismen inte kan tolerera (sid 136-137). Därför måste de tvingas till lydnad, om nödvändigt under förevändning av “en humanitär intervention”. Jag har läst noga: det finns nästan ingenting i Chomskys skrifter om Balkan som hindrar en serbisk krigsförbrytare från att uppfatta sig som en sorts motståndshjälte. Han må vara solkig om fingrarna, men i den stora världskonflikten står han i alla fall på rätt sida.

Jag vet inte om det mest obscena ligger i Noam Chomskys historierevisionism (han framträder ju som Slobodan Milosevics egen Faurisson) eller i att han egentligen varken bryr sig om Milosevic, dennes offer eller de andra svårstavade varelserna på Balkan. Deras öden är ju bara till för att bekräfta världsbilden hos trosfränder i San Francisco och Stockholm. Men det är inte där utan i Belgrad och Novi Sad som hans ord rör vid massornas starkaste lidelser.

I dag väljer Serbien president. Natasa Kandic öppnar nya hotbrev. Och Noam Chomsky lämnar sitt avtryck i historien.


Maciej Zaremba

Annonser
No comments yet

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: