Skip to content

En anständig människa

april 14, 2009

En anständig människa
DN 070131

Den polske motståndsmannen Wladyslaw Bartoszewski har överlevt Auschwitz och decennier av förtryck. Maciej Zaremba läser Minnen och tankar. Bokförlaget Atlas.

När Wladyslaw Bartoszewski, legendarisk polsk motståndsman, historiker och senare utrikesminister, fick frågan när han varit som mest nöjd med sig själv svarade han att det var i fängelset. Under Stalintiden, närmare bestämt, då han blev vald att företräda medfångarna. Som den gången bestod av tyska krigsförbrytare, polska frihetskämpar, hallickar och bankrånare. ”Jag fick 100 procent av rösterna. Bättre än Stalin, som brukade få 99.”

Ett något frivolt svar, kan man tycka, av en man som också utvalts som ”Rättfärdig bland nationerna” och som hör till de få utlänningar som fått tala i Bundestag och i Knesset. Men så är också Wladyslaw Bartoszewski ett fenomen. Hans levnadshistoria, så fylld av extrema prövningar och försakelser, kan te sig helgonlik. Han själv gör ett sorglöst intryck: lättsam, sprudlande av vitalitet, fruktad för sina ekivoka kvickheter och berömd för sitt smittsamma skratt. Den som hört eller läst honom kan undra hur ett sådant öde och ett sådant sinnelag kan samsas i samma person. Det är ingen dum fråga. Och har den ett svar är det kanske andligt snarare än psykologiskt.

Wladyslaw Bartoszewski, född 1922 i Warszawa, ville bli skådespelare. Eller kanske författare. Vad han skulle komma att bli avgjordes i september 1940. Artonåringen hade tagits till fånga av Gestapo och hamnade i Auschwitz. Nu skulle introduktionen äga rum: 5 000 fångar, uppställda under maskingevären, fick betrakta hur en av dem långsamt plågades till döds. ”Ingen gjorde någonting. Och jag var där och inte heller jag gjorde någonting och det uppfattar jag fortfarande som mitt livs skamligaste ögonblick.”

När han i april 1941 släpps från lägret (då var det ännu möjligt) ser han ingen mening med att finnas till. Nittonåringen söker upp en präst. Som säger: ”Jämra dig inte. Begrunda inte ditt eget lidande. Tänk i stället att det finns en mening med att du överlevde. Använd det du vet.” ”Hur kan jag göra det?” ”Nu vet du vad lidande är, du kan hjälpa dem som lider mer än du.” ”Men jag känner ingen, vad skall jag göra?” ”Oroa dig inte, det kommer. Var uppmärksam.”

(Fyrtio år senare skriver Tomas Tranströmer i en dikt: ”Uppdrag: att vara där man är.”)

Wladyslaw Bartoszewski förblev uppmärksam. Han berättade aldrig för sina närmaste vad han sett. Men han gick med i den smala gren av den polska motståndsrörelsen som med risk för att få sina familjer dödade försökte rädda judar. Han överlevde Warszawaupproret, förblev styvnackad demokrat under stalinismen, vilket kostade honom sex år bakom galler. Och därefter blev han, som historiker, den förste att dokumentera förintelsen av Polens judar. Under 70-talet fick hans namn inte omtalas ens i fotnoterna. Däremot stod det på de flesta dokumenten från den demokratiska oppositionen.

Bartoszewskis betydelse för den rörelsen framgår av maktens intresse för hans person. Numera vet man att de var 418 hemliga poliser och åklagare, som under 45 år turades om att förpesta hans vardag och leta efter hållhakar i hans levnad. Om så åtminstone en gemenhet i ett brev som kunde användas mot någon… eller ett snedsprång.

De fann inget, utan att föremålet behövde anstränga sig över hövan, förefaller det. Bartoszewski vet numera namn på sina förföljare, men har inget behov av att hänga ut dem, har han sagt. Han finner större nöje i tanken att fyrahundraarton inte rådde på en.

Hur många som levt under femtio år av först nazism och sedan kommunism kan skriva ”jag behöver inte skämmas för något”? Men inte ens i dagens Polen, där politiken reducerats till att leta lik i garderoberna och där ingen ikon går säker, har Bartoszewskis fiender (nationalister denna gång) kunnat hitta någon spricka i hans rustning. Som 85-åringen Bartoszewski, skall tilläggas, bär med avväpnande förtjusning. Som en skälig belöning. ”Det är mödan värt att vara anständig” är den polska titeln på hans bok.

Mödan värt. Som om hans liv varit en lång och rastlös och euforisk/hänförd – man frestas säga – lustfylld – botgöring för att han i Auschwitz valde livet framför martyrdöden. Så som människor brukar. Kan man göra bot för att ha fötts till människa? Kan botgöring vara lustfylld? Kan man bli en bättre människa av att ha överlevt Auschwitz?

Bartoszewski antyder att även detta är möjligt. Där många knäcktes av insikten att människan är i stånd till vad som helst, noterade han att det inte var många som plågade andra om de fick chansen att låta bli. De flesta försökte förbli anständiga så länge det var möjligt. (Det är därför som han har överlevt. Andra har hjälpt honom.) När han senare hamnade i kommunismens fängelser var han omedgörlig – men i det längsta vänlig mot vakter och lägre befäl.

Om hans enastående öde (på 90-talet blev Bartoszewski Polens utrikesminister och gjorde mer än någon annan för att läka de polsk-tyska och de polsk-judiska såren) kan man läsa i det urval av självbiografiska skisser ”I hjärtat av Europa”, som utkommer i dag. (Det är en uppdaterad version av ”Herbst der Hoffnungen” som i Tyskland haft tio upplagor.) Där finns även sorgetyngda reflektioner över polska judars övergivenhet under kriget, en mängd oundgänglig historia och existentiell visdom, framförd utan pretentioner och utan moralism.

Översättningen gör inte alltid rättvisa åt Bartoszewskis livfulla stil, inte heller åt Czeslaw Milosz dikt ”Campo de” Fiori” som tagits med i volymen. (Den senare bör hellre läsas i Knut Ahnlunds och Katarina Grubers tolkning.) Men båda författarnas röster bär utan förluster över dessa skavanker.

MACIEJ ZAREMBA

Annonser
No comments yet

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: