Skip to content

Jurister på gränsen till nervsammanbrott

april 14, 2009

Jurister på gränsen till nervsammanbrott

DN 070113

Varför dessa hätska angrepp på justitiekanslern? Göran Lambertz har valt omsorgen om rättvisan framför hän¬synen till juristernas kåranda. ¬Maciej Zaremba bevittnar ett traditionsbrott i svenskt rättsväsen.

Vårt land är unikt. Här blir ingen oskyldigt dömd. Det beror på att våra poliser alltid talar sanning, att våra åklagare aldrig är vårdslösa samt att domarnas omdöme inte sviktar. Så fint är det i vårt land. Den som påstår något annat är en ondsint människa som vill skada tilltron till rättsväsendet.

Det låter som sovjetisk samhällskunskap. Men det är faktiskt – med minimal tillspetsning – kontentan av en rad häpnadsväckande inlägg på DN Debatt och i andra tidningar. Efter att ett tiotal felaktiga domar rivits upp efter flera år, hävdar somliga jurister, enskilt och i grupp, (Christian Diesen, Madeleine Leijonhuvud, Inger Nyström, Sven-Erik Alhem, Thomas Bodström med flera) att det är oansvarigt, oseriöst och felaktigt av justitiekanslern att tala om oskyldigt dömda i Sverige, eller om opålitliga poliser och slarviga utredningar, för den delen. Sådant förekommer inte, helt enkelt.

Sådant tal kan bara förstås på två sätt. Antingen menar dessa debattörer att Högsta domstolen gjorde fel när den vid dessa elva tillfällen beviljade resning och att hovrätterna gjorde fel när de frikände i en ny rättegång. Dessa elva personer är egentligen skyldiga. Det var rätt att döma Yasser Askar, frikänd i maj 2001, till livstid. Om Christian Diesen med flera menar det, bör de ta sitt ansvar att säga det öppet. Samt ta alla de risker det innebär att anklaga en fri man för ett mord.

Men om de inte menar att dessa frikända är skyldiga, vad menar de då? Att det är acceptabelt med ett par justitiemord om året? Ett rimligt pris för tryggheten på gatorna, torgen och i sovrummen? Att vid osäkert bevisläge bör man hellre fälla än fria? En ny doktrin … Men säg det då! Nej, de säger det inte, inte rakt ut. Så vad menas?

Denna debatt måste vara den på samma gång mest förvirrande och gallsprängda på åratal. Det är därför som den är så intressant. Högt uppsatta jurister levererar halvkvädna visor, som de söker förtydliga med glåpord i refrängen. Denne Lambertz är oseriös, oansvarig, omdömeslös, han borde avgå …

Om det är svårt att förstå vad de har på hjärnan, kan ingen missa vad de har på hjärtat. De tycker gräsligt illa om justitiekanslern. Under en offentlig debatt om JK-rapporten ”Felaktigt dömda” (som jag hade olyckan att moderera på Södra teatern den 5 december) hade professor Leijonhufvud och riksåklagare Wersäll svårt att hålla sig till ämnet (rapporten alltså), för alla de otidigheter de ville hinna framföra om Göran Lambertz person. Och om Hans-Gunnar Axberger, som lett arbetet med rapporten. Utanför fläktade Nordens svala vindar, men där inne var det rena Balkan: skamgrepp, hätska utfall och blottade dolkar.

Det finns knappast någonting som våra ämbetsmän vördar högre än Behärskningen. Så när flera tappar självkontrollen samtidigt förstår man att något stort är på gång.

I förstone kunde man tro att det bara handlar om tal i egen sak. De flesta av JK:s argaste kritiker (Diesen, Nyström, Alhem) har skäl att känna sig drabbade av ”Felaktigt dömda”, där deras rättssyn eller maktutövning utsätts för kritisk granskning. Man tycker att de själva kunde ha upplyst läsaren om denna aspekt av debatten.

Men jag tror att anloppet mot Göran Lambertz gäller något större än personliga rancuner. Det handlar om ett traditionsbrott i svenskt rättsväsen. Inte minst handlar det om klass. Ja, han uppfattas nog som en klassförrädare, denne Lambertz. Har man sett! Han sätter sin heder i pant för en zigenares skull, men tar lätt på att domare får anseendet anfrätt. Var det inte meningen att vi skulle hålla ihop?

För de läsare som inte följt hela debatten: På hösten 2004 fann Göran Lambertz att finske zigenaren Veija Lasse Borg, dömd år 1999 till livstid för en dödsskjutning i Upplands Väsby, troligen fallit offer för justitiemord. Han var enligt Lambertz övertygelse oskyldig.

Justitiekanslern nöjde sig inte med att förklara det offentligt. Eftersom Borg saknade pengar till advokat hjälpte Lambertz själv till att författa resningsansökan. I denna hävdas det att domstolar begått märkliga misstag i hanteringen av detta mål.

Så här får inte en ämbetsman i hans ställning göra, ropar juristkolleger. JK brister i objektivitet när han säger sin mening! Han undergräver förtroendet för rättvisan när han påstår att den dömt en oskyldig! Ja, ni läser alldeles rätt. Kritikerna menar att det mest professionella en svensk justitiekansler kan göra efter att ha upptäckt ett misstänkt justitiemord är att behålla den insikten för sig själv. Eller för memoarerna.

”Kära dagbok. Kom i dag fram till att denne Borg måste vara oskyldig. Verkligen olustigt att en skuldlös skall sitta inne på livstid. Men riksåklagaren Fredrik har ett känsligt ego … Han blir så ledsen när han får kritik. Tilltron till rättvisan äventyras, brukar han hulka och ser utbränd ut. Och vi är i alla fall kolleger …”

Man får säga att Göran Lambertz valt omsorgen om rättvisan framför hänsynen till juristernas trivsel. Han menar rent av att domare och åklagare, liksom sköterskor och poliser, har ett personligt ansvar för vad de gör. Att om inte missgreppen lyfts fram till beskådande kan man inte vänta sig någon bättring. ”Felaktigt dömda” är i den meningen en hi¬storisk utredning. För första gången nämns de felande rättstjänarna vid namn. Man kan förstå att de tar illa vid sig.

Somliga rättslärda kan inte heller förlåta justitiekanslern hans slutsats att i några fall var det massmedierna som hjälpte rättvisan på traven. Vadå, skulle några murvlar från dumburken kunna visa rätten till rätta? Ja, det gjorde de verkligen, och med besked, som tur var. Tre frian¬de domar (varav två från livstid) hade nog aldrig blivit av utan Dick Sundevalls, Trond Sefastssons och Hannes Råstams enastående genomlysning.

Dock undrar jag om det inte är den tredje av Lambertz egenheter som provocerar ämbetsbröderna mest. Läs hans artiklar i DN: Om hur han kom fram till att zigenaren Borg var oskyldig, om varför han inte begärde avsked för den sexköpande HD-domaren, på vilka grunder han åtalade Expressen för Persbrandt, eller hur han uppfattar sitt ansvar som JK (1/2, 14/7, 30/12 -05 samt 24/12 -06).

Så brukar inte en svensk ämbetsman uttrycka sig. En sådan talar nästan aldrig med medborgarna, han talar till dem. Men denne JK, liksom hans utredare Hans-¬Gunnar Ax¬berger, tycks ha övergett överhetsspråket. De är dialogiska, de argumenterar, de nöjer sig inte med att rabbla paragrafer utan dryftar deras syfte och värdegrund. De blottar sina resonemang, vilket inbjuder till felfinneri och mothugg. I stället för ”Jag är professor, och hör sen!”

Ett och annat av Göran Lambertz beslut (till exempel att inte åtala vissa fall av hets mot folkgrupp) framstår för mig som högst diskutabelt. Men det provocerar inte, eftersom JK:s genomskinliga resonemang andas respekt för dem som beslutet går emot. En sådan rättvisa kan man tilltro, även då den felar.

Inte sedan Anna Christensen har jurister på den nivån visat så folkbildande ambitioner. Eller en sådan förtröstan på vanliga svens¬kars förmåga att avväga rättvisans motstridiga värden. Det är faktiskt enastående. Och en sann kulturgärning i demokratins tjänst. Juridiken, tycks Göran Lambertz mena, är inte en teknisk expertkunskap, det är en kodifierad tillämpning av vad vi tror på i det här landet.
MACIEJ ZAREMBA

Professor Madeleine Leijonhufvud polemiserade i DN mot denna artikel den 18 januari 2007. Av upphovsrättsliga skäl kan inte hennes text publiceras här. Var god kontakta PressText, Mail: fakta@prb.se . Tel: 08 – 738 38 60. Fax: 08 – 656 88 74

Annonser
No comments yet

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: