Skip to content

Kosovo rensas från romer

april 14, 2009

Kosovo rensas från romer.

DN 990922

Om någon vid 1930-talets ingång försökt beräkna antalet judar i Tyskland skulle han i avsaknad av ett entydigt kriterium behövt tillfråga samtliga tyskar om deras identitet. Hur bokför man dem som säger sig vara tyskar av mosaisk tro eller kristna med judiskt påbrå? Först efter Förintelsen vet vi hur många de tyska judarna varit: just så många som skulle elimineras som judar. Det tycks vara en regel som gäller för alla minoriteter med komplexa identiteter: deras egentliga antal bestäms av andra. Siffrorna klarnar först när majoriteten börjar plundra butiker.

Enligt officiell jugoslavisk statistik från 1991 fanns det cirka 45 000 zigenare i Kosovo. Men enligt uppskattningar från flera oberoende organisationer befinner sig i dag kanske 100 000 zigenare på flykt från Kosovo. Kanske upp till varannan av dessa “serber” har i själva verket sökt skydd undan attacker som riktats mot just zigenare.

Sabit Rrahmani från byn Ferizaj i Kosovo talar bara albanska, hans barn har gått i underjordiska albanska skolor och han uppfattar sig själv som alban. Men när albaner skulle utkräva hämnd för serbiska illdåd dög Rrahmani utmärkt som syndabock. Han var visserligen inte serb, men han kunde ha varit fiende, ty han var ingen felfri alban: något mörkare hy, ett ovanligt efternamn – kort sagt typisk haskalija, rent av majup – albanskans skällsord för assimilerade zigenare. Och har inte zigenare visat sig illojala med den albanska saken?

Jo, det kan tyckas. Lika föraktade av serber och albaner hade visserligen de flesta av Kosovos romer ingen del i den etniska rensningen. Många haskalija blev tvärtom dödade eller fördrivna i sin egenskap av albaner. Men det hände under 90-talet att zigenare och haskalija tog de offentliga jobb som etniska albaner blev utestängda ifrån och ingen serb velat ha: som sophämtare, som dödgrävare . . . Och bevisligen blev några av dem i våras tvingade av den serbiska paramilitären att delta i rensningsaktionerna. Inte heller kan det uteslutas att några gick med frivilligt. Det är för detta som mobben i Mitrovica och på hundratals andra ställen utkrävde kollektiv hämnd och brände ned hela den zigenska bosättningen. Under veckorna efter Kfors intåg i Kosovo mördades, misshandlades eller fängslades ett okänt antal zigenare, ibland inför Kforsoldaternas ögon.

En mycket detaljerad rapport från det tyskbaserade Gesellschaft für bedrohte Völker (Föreningen för hotade folk, se http://www.gfbv.de), som tidigare dokumenterat serbiska övergrepp på albaner, visar att den albanska utdrivningen av zigenare inte är något spontant känsloutbrott. Den genomförs systematiskt, ofta med deltagande av uniformerade UCK-soldater och med metoder som påminner om den serbiska rensningen av albaner: beväpnade män ger invånarna en kort respit att ge sig av, innan de brukar våld och sätter huset i brand. GFBV har också dokumenterat gruppvåldtäkter, avrättningar och tortyr. Som regel genomförs attackerna av individer som inte tillhör den by som angrips.

Om aktionernas syfte är att rensa Kosovo från romer förefaller förövarna att ha lyckats. Två tredjedelar av alla zigenska hus är redan förstörda (rapporten går noga igenom by för by) och merparten av alla albaner med zigenskt ursprung har flytt landet. Därmed är denna offensiv mot zigenarna den mest omfattande sedan nazismen. I dag återstår endast fyra intakta zigenar- eller haskalijabosättningar: i Obiliq, Podujeva, Medvegje och Pristina. I samtliga fall har romers säkerhet i dessa byar berott på att deras albanska grannar hindrat våldsverkarna från att ta sig in i samhället.

Enligt samma rapport, som bekräftas av bland annat FN:s flyktingkommissariat UNHCR, kan Kosovos återstående serber och zigenare inte lita på att beskyddas av Kfor, i alla fall inte i den brittiska sektorn kring Pristina. Den amerikanske journalisten Paul Polansky, som sedan juni lever i flyktinglägret Krushevec utanför Obiliq har beskrivit hur hus satts i brand inför ögonen på brittiska soldater, som vid ett annat tillfälle passivt åsåg en albansk mobb försöka stena en flyktingkolonn. Polansky behövde eskort av tre soldater för att kunna ta ett skadat zigenskt barn till sjukhuset i Pristina, där pojken för övrigt förvägrades vård.
Mycket få albanska röster har invänt mot fördrivningen av zigenarna. Till undantagen hör Veton Surroi, chefredaktören för Pristinatidningen Koha Ditore, som – utan att beröra UCK:s ansvar – i augusti skrev att hans landsmän inte betedde sig bättre än Milosevics hantlangare.

Zigenarnas och haskalijas exodus från Kosovo kom att dominera OSSE-konferensen Roma and Sinti issues (Sinti är den tyska betäckningen på resande) i Wien nyligen. Det hördes inga officiella motargument när GFBV med flera oberoende organisationer (Helsinki Watch, Helsingforskommittéerna med flera) formulerade den till synes motsägelsefulla men förmodligen enda anständiga rekommendationen: att de zigenare och haskalija från Kosovo som inte vill återvända beviljas politisk asyl, samtidigt som FN och EU ställer som villkor för fortsatta hjälpinsatser till Kosovo att dessa kommer alla medborgare till del samt att zigenarnas säkerhet och medborgerliga rättigheter tryggas.

Wienmötet mellan regerings- och zigenarrepresentanter från hela Europa hade egentligen en annan dagordning: att allmänt rekommendera de bästa metoderna för zigenarnas integration i Europas länder. Zigenarnas representation vid OSSE är något nytt. De första initiativen togs på 90-talet men det är bara sedan årsskiftet som organisationen fått en permanent zigensk rådgivare, rumänen Nicolae Gheorghe.

Varav detta senkomna intresse? Varför visar exempelvis Finlands regering plötsligt engagemang för zigenarnas välfärd – i Slovakien? Man skulle vilja tro att motiven var just så humana och universella som de framställs i de högstämda deklarationerna. Men den egentliga orsaken tycks något trivialare.

I mitten av augusti avvisade Finland ett stort antal zigenska asylsökande från just Slovakien. Något år tidigare gjorde Storbritannien samma sak med zigenare från Tjeckien, som flydde i massor undan skinnhuvudena, diskrimineringen och arbetslösheten. Detta kunde den finska och engelska regeringen göra. Men om ett par år, när EU utvidgats österut, kommer det inte finnas några medel att hålla Tjeckiens, Ungerns eller Polens zigenare utanför välfärdsländernas gränser. Då kommer med säkerhet hundratusentals av Östeuropas över 5 miljoner zigenare, som aldrig tillåtits att rota sig där de lever, att sätta sig i rörelse mot de bättre lottade och mindre förbittrade samhällen i väst. Detta realpolitiska bekymmer förklarar, mer än någon universell solidaritet, det hastigt påkomna intresset för romers mänskliga rättigheter i dessa länder. En slovakisk zigenares säkerhet eller rätt till utbildning i Slovakien blir en angelägenhet för Finlands eller Sveriges regering först när denne riskerar att b li en nordisk zigenare. Vilket bevisar att det inte finns något starkare incitament för internationell solidaritet än öppna gränser.

Maciej Zaremba

Annonser
No comments yet

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: