Skip to content

Nyheter blir till brus när bakgrunden försvinner

april 14, 2009

Nyheter blir till brus när bakgrunden försvinner

DN  040621

Knappast någon konflikt ägnas mer sändningstid än den i
Mellanöstern. Då borde väl medborgaren veta vad den gäller?
Tillfrågade om vilka som ockuperar Gaza och Västbanken svarade 26
procent av tyska och 43 av amerikanska studenter att det var
palestinierna som var ockupanter. Varannan svävade på målet vid
frågan om vilka de omtalade ”bosättarna” var. Några gissade på
pakistanier eller talibaner, andra på afghaner, irakier, makedonier
eller sydafrikanska farmare. En stor grupp hävdade bestämt att
bosättarna var palestinier. Endast 11 procent av brittiska, 26 av
tyska och 29 av amerikanska studenter kunde ge ett korrekt svar på
båda frågorna.

Det betyder att trots den massiva bevakningen visste 90 procent av
studenterna mindre än ingenting om Mellanöstern. (Eftersom
felaktiga begrepp är i regel sämre än inga begrepp alls.)

Detta berättade Isabel Hilton från The New Yorker under årets
Engelsbergseminarium på tema Media and Media Power. Och hon
levererade en delförklaring till sakernas tillstånd (hämtad från
samma enkät från Glasgow Media Group): Av varje sex timmars
speakertext från Gaza och Västbanken ägnades mindre än två minuter
åt konfliktens historia.

Enligt Isabel Hilton är det den västerländska ungdomens enastående
köpkraft som orsakat densammas ignorans. Jakten på annonsörerna,
som är ute efter dem som ännu inte träffat sitt livsval i
tandkrämsfrågan, har fått samtliga brittiska tidningar (med undantag
för Financial Times) att rensa sina bilagor från långa
utrikesanalyser till förmån för mode, nöje och matrecept. När
berättelserna försvinner förlorar förstås dagsnyheter sin mening och
förvandlas till brus – för somliga.

Här har vi onekligen ett demokratiskt problem, men hur allvarligt är
det? Ungdom är trots allt ett övergående tillstånd. Över
konflikten i Mellanöstern har trots allt Tysklands studenter ett
försumbart inflytande, den lär knappast bli värre av att de inte
förstår den. Så kunde man tänka när man hört Anna Politkovskaja,
Rysslands kanske främsta och modigaste journalist. Den 25 mars
massakrerade en rysk arméhelikopter tre ungdomar i republiken
Ingusjien. Skrämda till självcensur av president Putin vågade ingen
rysk tv-kanal och ingen tidning (utom Politkovskajas Novaja Gazeta)
rapportera om den händelsen. Knappast någon västeuropeisk tidning
har gjort det heller. ”Så länge som Putin tas emot i Väst och
slickas från hjässan till fotabjälle kan hans folk göra vad de vill
med ryska journalister” sade Politkovskaja.

MACIEJ ZAREMBA

Annonser
No comments yet

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: