Skip to content

På spaning efter en katastrof

april 14, 2009

På spaning efter en katastrof

DN 00 08 01

Maciej Zaremba reser i mediernas spår – och får leta länge efter översvämningarnas offer.

Medan X 2000 stävar genom regndimmorna mot norr upptäcker jag en färsk ciabatta i tågbaren. Jag ber att få den, med ost.
Det är inte möjligt, svarar flickan i luckan, ciabattan kan endast fås med röra: tonfisk eller vegetarisk. Så det finns ingen ost? Jodå, med den får inte serveras med ciabattan. Ciabattan skall serveras med röran. Men kan hon inte lägga ett stycke ost på ett stycke bröd, när nu bägge finns till hands? Nej, svarar flickan en aning uppgivet. Det är många som vill det, men det är faktiskt förbjudet.

Förbjudet? Vem kan förbjuda en svensk tös att lägga ost på ciabatta? Trafikrestauranger AB. Ciabatta, har de bestämt, skall serveras med röra och kallas då presto. Men när det nu inte finns några vittnen – kunde hon kanske . . . jag betalar bra. Hon tvekar ett ögonblick och ler sedan generat. ”Jag förstår hur ni känner. Men – det går inte.”

Ingen dålig inledning, tänker jag. Jag är på väg till Medelpad för att skildra hur människor beter sig när normaliteten sätts ur spel. Lyder de regler – eller improviserar i stället? Stämmer min teori skulle man i Ånge lägga ost på ciabattan. Enligt medierna råder det kaos i trakten: Folk undsätts med helikoptrar, hus faller ned i vatten eller bränns ned för att hindra värre förödelse. Tusentals människor har fått sina hus förstörda, står det i Expressen, som utnämnt södra Norrland till katastrofområde. Och värst är det alltså i Ånge kommun. Norrlänningar är inte nervösa av sig, så när de nu kräver att Göran Persson skall komma måste det vara riktigt allvar.

Det pyr fortfarande ur grusmassorna som brandkåren vräkt över det nedbrunna huset i Torpshammar. Bakom dundrar Gimån, till vardags en rännil, men som nyss hotade att dränka sågverket och bensinstationen. ”Så där vackert kunde det få vara förjämnan”, säger någon drömskt. Han är från Ljungaverk, där vattnet härjade som värst. Jag minns uppgiften om mängden förstörda hus. Kan han säga mig var de hemlösa finns?

”De hemlösa? Det finns en, Lindeberg, och honom har du väl redan sett på tv”, svarar mannen, nu mindre vänligt. ”Du skall veta att här är folk vant vid det mesta. Men får jag bra betalt säger jag att det råder katastrofstämning.”

Han har känt igen journalisten. Det gör man snabbt i Ånge. Det händer också att man förekommer: Jag skall veta att det inte var Ångebor utan sommargäster som enligt Expressen ”räddats med helikopter” från det inregnade Karlsro. Och att de inte led värre nöd än att de tröttnade på regnet. Jag kontrollerar, det stämmer. De räddade riskerade att missa en färja till Åland.

Snart står det klart att Ånge är fel plats att studera undantagstillstånd. De allra flesta av kommunens 11 000 invånare kom aldrig i kontakt med några vattenmassor, utom via medierna förstås. De behövdes inte heller i räddningsarbetet, som sköttes med tunga maskiner. Räddningstjänsten upplyser att inget liv eller lem var i fara samt att allt utom trafiken fungerade som vanligt.

Utom i en by som blev av med vatten och telefon. Men var inte Ånge ”isolerat från omvärlden”? Jo, men inte av störtfloder utan av brandkåren, som under ett dygn stängde av den enda väg som inte var översvämmad. Och förstörda hus? ”Två stycken, de du såg på tv, ett tredje går nog att rädda”.

Det är förstås dystert med vatten i källaren, försvagade husgrunder, tio tusen i självrisk och en omväg på fem kilometer till affären, tills bron blivit lagad. Men katastrof? Ekonomisk kanske? Nja . . . kommunalrådet vill korrigera uppgifterna i massmedierna. Det blir inte hundra miljoner som han sagt till Expressen, snarare bli det tio. Inget större hål i en budget på en halv miljard, det medger han. Så hur blev det en nolla för mycket? Jo, han var lite otydlig, det var Vägverkets tänkta förluster han menade, inte kommunens. Nej, han kom sig inte för att dementera.

Ändå har kommunalrådet visat återhållsamhet. Vid minst fem tillfällen ville journalister få honom att säga att Göran Persson ovillkorligen måste besöka ”katastrofområdet”. Men han höll på sig. Andra politiker var mindre nödbedda och snart kunde Expressen rädda löpsedeln med de övergivna drabbades rättmätiga vrede.

Jag märker att Ångeborna är så lagom förtjusta i bilden av norrlänningen som ropar på pappa Persson så fort de blivit blöta om fötterna eller mistat en bro. Den är varken förenlig med norrlänningens självbild eller ens sann. ”Tro inte tidningarna, här har ingen varit isolerad, skall du veta”, får jag höra från grävmaskinisten som försöker få Granån tillbaka i sin fåra. ”Folk har varit med förr. När bron försvann fällde de en gran över ån och knallade över på den. Men man skall inte såga av grenar, dem har man till räcke.”

Jag inser att jag börjar få ihop material till ett annat reportage, ett uppbyggligt stycke om den rådige skogsbon som varit med förr. Lite klichéartat, måhända, men sannare. Det är dock inte säkert att sånt skulle uppskattas efter förtjänst, ens i Ånge. Alla vet ju att det är som nydrabbad som man har en chans att komma med i tv och uppmärksammas av kanslihuset. Och det kan behövas för en kommun där politiken står för de flesta arbetstillfällen. Likväl vill jag läsa den doktorsavhandling som bevisar hur symbiosen mellan offerfixerade medier och statsberoende kommuner vanställer kvällsnyheterna.

Här invänder människovännen att hela den orkestrerade kampanjen dock får det goda med sig att staten nu kanske kompenserar enskilda som drabbats av höga självrisker. Ja, men till vilket pris? Jag misstänker att norrländska dalbor vet vad de gör. De vill bo nära vattnet, även med risk att vart tjugonde år få länspumpa källaren. Men kräver de att staten skall betala den utgiften lär de snart befrias från förmånen att ta sådana risker. Redan har direktiv utgått till Boverket att se över reglerna för bygglov nära sjön.

Det är riskabelt att framställas som alltför lättdrabbad. Ty det är fara värt att hjälparen ser till att man i fortsättningen inte får chans att göra några dumheter.

Maciej Zaremba

Annonser
No comments yet

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: