Skip to content

Sanningen om västra Polen

april 14, 2009

Sanningen om västra Polen

950506

Den 28 april beklagade Polens utrikesminister Stefan Bartoszewski fördrivningen av miljoner tyskar från ”deras hemland” västra Polen. Den kände polske kritikern av den tidigare kommunistiska regimen Adam Michnik förklarade vid ett besök i Sverige varför detta uttalande glatt honom.

– Vårt förhållande till Tyskland är mycket gott. Det är i själva verket bättre än någon gång under de senaste 200 åren.
Den som talar är en son av de två folk som varit Hitlertysklands första och främsta offer, en polack av judisk börd – chefredaktören för Polens största tidning Gazeta Wyborcza, Adam Michnik.

Läser man polska tidningar får man ett annat intryck. Nyligen har Helmut Kohl ställt till med skandal i Berlin och Warszawa genom att inte inbjuda Lech Walesa till firandet av 50-årsdagen av krigsslutet. Men denna diplomatiska klumpighet finner Adam Michnik inte ens värd en kommentar. I själva verket, anser han, har de polsk-tyska relationerna genom en enskild händelse förbättrats dramatiskt under veckan som gått. Han talar rent av om ett historiskt genombrott, han skrattar uppspelt och säger plötsligt att det är ögonblick som detta som får honom att tro att livet är värt att leva.

– Det finns knappast något mer storartat än när människor som själva varit offer förmår inse att deras eget folk sedermera handlat orättfärdigt mot bödlarna! Det som hände i Bundestag den 28 april var storartat, grandiost.
Det som hände i Bundestag var att Polens utrikesminister Stefan Bartoszewski, inbjuden att inleda högtidlighållandet av krigsslutet, på felfri tyska beklagade fördrivningen av miljoner tyskar från vad som nu är västra Polen men som före kriget utgjorde gammal tysk mark. Flyttningen av Polens gränser västerut var visserligen Stalins verk, men ”vi har hjälpt till att beröva miljontals människor deras hemland”, sade Bartoszewski och tackades med en stormande applåd.

Man förstår inte den historiska laddningen i denna mening om man inte känner till att åtminstone ett par generationer polacker fått lära sig att dessa områden (däribland städerna Wroclaw/Breslau och Szczecin/Stettin) i själva verket ”återvunnits” från Tyskland, att de med andra ord utgjort ”urgammal polsk mark”. En historisk lögn av gigantiska proportioner, men som upprepats i 45 år och följaktligen effektivt närt både tysk bitterhet och tysk högerextremism. När den polske historikern och medborgarrättskämpen Jan Josef Lipski påpekade detta i en essä 1981 (på svenska i Hotell Örnsköld 4/87) blev han officiellt utpekad som landsförrädare.

– Bartoszewskis tal är av samma dignitet som Willy Brandts knäböjning framför monumentet över Warszawas ghetto, säger Adam Michnik. I båda fallen tar en statsman som personligen helt saknar skuld för det som hänt – både Brandt och Bartoszewski befann sig då i opposition till sina respektive regimer – på sig ansvaret för sitt folks och sin stats förbrytelser.

– Det rör sig inte om någon tom symbolik eller beräknande realpolitik, det är tvärtom just sådana storsinta gester som effektivast avväpnar extremisterna och möjliggör en verklig försoning.

Ser du andra som borde knäböja?

– En dag måste en serbisk statsman på sina bara knän be serbernas offer om förlåtelse. Det är för övrigt vad jag sagt till Dubrica Cosic, på den tiden han ännu var serbisk president. Jag kanske håller på att bli en levande anakronism, men jag tycker att politiker måste tala sanning.

Emellertid har du själv kritiserats av bland andra den franske filosofen Alain Finkelkraut för att hålla alltför tyst om kriget på Balkan.

– Jag tror inte att Alain Finkelkraut har förstått situationen på Balkan. Han klandrar Östeuropas intellektuella för att de inte stött till exempel Kroatiens självständighet. Men för mig stod det klart att enda sättet att undvika ett blodbad på Balkan hade varit om EU ingripit direkt när Jugoslavien börjat falla sönder och erbjudit ekonomisk och politisk hjälp att fredligt omvandla regionen till en motsvarighet till Benelux. Men historien tog EU på sängen, och med Milosevic och Tudjman vid makten var det redan för sent för ett sådant scenario. När sedan kriget väl börjat kunde EU och Nato ännu ingripit militärt, omedelbart och mycket bestämt. Nu är det för sent.

Du menar att det hade krävts ett offer av blod för att hindra . . .

– Förlåt, men vad är det som flyter på Balkan i dag?

Jag menade dyrbart, demokratiskt Natoblod.

– Och vad tror man händer härnäst? På Cypern? Där finns, om jag inte missminner mig, två Natoländer. Man förstår ingenting av Balkan om man tror att denna konflikt kan isoleras till Bosnien och Kroatien. Jag är i själva verket ganska proserbisk, men anser att så länge Milosevics folk sitter vid makten blir det ingen fred på Balkan. Efter Bosnien kommer Kosovo, och Makedonien . . .

Hur ser du på Rysslands roll i detta krig?

– Den är rent destruktiv – Balkan är det enda område där ryssarna ännu kan demonstrera att utan deras medgivanden kommer Europa ingen vart, men det visar bara att inte heller med Moskvas inblandning kommer man någon vart. Det är inte längre ens möjligt att förutse vad Ryssland tar sig till härnäst, den politiska situationen är så labil att utländska diplomater inte längre vet vem de skall tala med. Ena veckan deklarerar Jeltsin högtidligt att Ryssland ingenting har emot Polens inträde i EU och Nato, nästa vecka säger han motsatsen. Det finns ingen garanti för ingångna överenskommelser, eftersom det inte finns någon i det politiska etablissemanget med verklig trovärdighet i dag. Tror du att ett starkare engagemang från väst hade kunnat förhindra det ryska sönderfallet?

– Väst har alltid överskattat sin betydelse för Rysslands inre processer. Gorbatjov hade fullt stöd från väst – och han föll. Och trots liknande stöd tycks Jeltsin på väg att falla. Vilket inte hindrar att de båda – trots stridsvagnarna i Vilnius, massakern i Tbilisi och kriget i Tjetjenien – kommer att räknas som Rysslands politiska ljusgestalter.

– Vad man än kan säga om dem är de demokratins arkitekter. Under deras styre har Ryssland – för första gången på tusen år (med undantag för några månader 1917) – varit ett fritt land! I flera år nu! Det är hoppingivande.
För fem år sedan hävdade du med stort eftertryck att för dig har kategorierna höger och vänster i politiken förlorat all mening.

– Jag vidhåller det. Om det sedan finns starka partier i Polen som beskriver sig själva som höger eller vänster kan jag inte blunda för saken, men historiskt sett är det en maskerad. Högern har traditionellt varit konservativ, bevarande, accepterade bara långsamma och organiska förändringar av samhället. Men dagens polska höger är populistisk och hänfaller gärna åt revolutionär retorik, medan i England förklarar Tony Blair att Labour inte har för avsikt att nationalisera någonting alls. Båda hållningarna har mycket litet att skaffa med de ideologier som grundlades under 1800-talet.

– Däremot har inte värdena förlorat i giltighet. Och är det så att ”effektivitet” hör till högerns värden medan ”rättvisa” hör till vänsterns och eftersom jag, när de råkar i konflikt, föredrar rättvisan före effektiviteten får den som vill räkna mig till vänstern. Men någon politisk ideologi går det inte att bygga på sådana preferenser.

Intervju: MACIEJ ZAREMBA

Annonser
No comments yet

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: