Skip to content

Orange dopning

april 15, 2009

Orange dopning. Maciej Zaremba undrar vad det är för fel på sponsrade revolutioner.

DN  050602

Hur skiljer man en äkta revolution från en oäkta? Somliga tycks
mena att historien skall utsättas för samma granskning som idrotten.
Det finns genuina vinnare och det finns fuskare som tagit förbjudna
preparat.

Vägledd av denna tanke diskade häromveckan Ordfront magasin den
ukrainska revolutionen. Den visade sig nämligen dopad med ansenliga
bidrag från det amerikanska National Endowment for Democracy. Även
George Soros lär haft ett finger med i spelet, liksom det svenska
biståndsorganet Sida. ”Bluffrevolutionen” blev rubriken.

I en krönika (DN 12/5) invände Ingela Lind att även motståndarsidan
varit dopad: Hade inte Putin pumpat sin vän Kutjma full med medel?

Så det kanske jämnade ut sig.

Jag tycker inte att kollegan Lind tagit Ordfront Magasins
banbrytande tanke på det allvar den förtjänar. Om det skall finnas
någon rättvisa i historien kan vi inte acceptera att ett regelbrott
skall bortförklaras med hjälp av ett annat. I stället bör all
otillbörlig historiepåverkan fram i ljuset på det att endast äkta
revolutioner blir godkända.

Ukraina är i själva verket långtifrån första fallet där
revolutionärer, med förakt för rent spel, tar emot stöd och pengar
utifrån. Det lär finnas bilder från 80-talet där Zbigniew
Brzezinski samtalar med oppositionella polacker. Vad säger han till
dem? Man kan bara ana … Själv smugglade jag ungefär samtidigt
sedelbuntar till underjordiska tryckerier i Warszawa. Dollar! Vad
säger det om äktheten i den polska demokratin?

Ukraina och Polen är dessvärre bara toppen av isberget. Dokument
som DN förfogar över bevisar bortom tvivel att det amerikanska
ambassadhotellet i Paris under hela 1780-talet var fullt med agenter
vars uppdrag var att omvandla det franska samhället efter amerikansk
modell.

Benjamin Franklin och Thomas Jefferson sammanträffade vid flera
tillfällen (under täckmantel av frimuraremöten!) med sina lokala
underhuggare: Condorcet, Mirabeau, Danton … Vem är naiv att tro
att endast idéer bytte ägare under dessa konferenser?

Danton och deras kumpaner kallade sig själva ”de nationella” – men
folket genomskådade deras spel och döpte dem i stället till
”amerikaner”! Och sedan gick det som det gick. Eller är det en
tillfällighet att den franska rättighetsförklaringen på pricken
liknar den amerikanska?

I ljuset av dessa avslöjanden återstår inget annat än att också
denna revolution förklaras ogiltig och att CIA-pengarna betalas
tillbaka.

Maciej Zaremba

Annonser
No comments yet

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: