Skip to content

Socialturisten

april 15, 2009

Socialturisten. En härlig och uppmuntrande bild.
DN 04 02 11

I debatten om ”socialturism” verkar regeringen ta för givet att miljoner östeuropéer håller sig ytterst välunderrättade om Sveriges bidragssystem. Maciej Zaremba undrar vad det säger om den svenska självbilden.

Jag kan inte minnas när det senast var så angenämt att vara svensk. Här gör vår statsminister ett utspel som är så perfekt att det bara inte kan misslyckas. Han smeker vår egenkärlek, han värnar modigt vår välfärd, han retar litet försiktigt vår oro inför de där konstiga människorna i Östeuropa. Och själva parollen – ”social turism” är helt mästerlig genom associationen till ”sexturism”. Man ser genast hur råa slovaker, med perverst begär till svensk förtidspension, vällustigt vräker sig över försäkringskassans värnlösa kropp. En outhärdlig syn.

Men vad händer? I stället för jubel och glädjerop blir det närmast unisont klander från både höger och vänster. Ganska oväntat, måste jag tillstå, eftersom ingen faktiskt kan veta vilka bekymmer den nya rörligheten kan ställa till med. Men visst måste man glädjas. Här fiskar självaste landsfadern i ganska grumligt vatten – och det visar sig vara renare än han trott! Hoppsan … Man kan bara hoppas att statsministern, trots förtreten, förstår att glädjas över denna upptäckt.

Men den skada han gjort lär han inte kunna reparera så lätt. På de polska tidningarnas diskussionssajter, där utspelet provocerat fram hundratals inlägg, får han medhåll från folk som hävdar att varje land bara tänker på sitt vilket bevisar varför EU är ett dödfött projekt. Nationalistiska politiker utropar: ”Vad var det vi sade – EU handlar om att de rika drar fördel av de fattigare.”

Men de flesta, de breda horderna av sociala turister, tycks helt tagna på sängen av nyheten om vilka fantastiska förmåner de hade kunnat missbruka om inte Persson satt stopp för deras anslag. Och de låtsas tacksamma: ”När allt kommer omkring har Irland samma löner, lägre skatter och godare öl.” En student tycks underkunnig om Sveriges ålderstrappa och tänker lugnt invänta den stund då folket i ”Geriatric Park” självt vädjar till honom att komma till undsättning. Då skall han fundera på saken. Under tiden slutar han shoppa Volvo och Saab och kanske rent av porrtidningar. En annan föreslår att Polen som vedergällning belägger svenska spritturister med motbok.

Som alltid i detta märkliga land täcks bitterheten över med svart humor. De mer svårroade förklarar i stället Sveriges omsvängning med xenofobi eller med värre saker. Orättvist, kan man tycka, men inte oväntat. Som det inskärptes så pedagogiskt på den regeringssponsrade utställningen ”Making differences”: Våld föder våld. Framställer en statsminister tio nationer som potentiella snyltare får han räkna med att få snarlika älskvärdheter i retur.

Man kan undra om Göran Persson varit medveten om vilken oskön fläck han satte på Sveriges anseende som försvarare av jämlika relationer i det utvidgade Europa. Inte genom att ta upp själva problemet med eventuella belastningar på socialbudgeten, ty det kunde vara legitimt. Både den holländska och brittiska regeringen lyckades dryfta samma farhågor i sakliga ordalag och utan att såra någon. (Det blir nog svårigheter, sade de, men vi tar dem när och om de kommer.) Så varför hade statsministern så bråttom med att frammana bilden av ett Sverige belägrat av ringare folkslag?

Kanske, viskar mitt svarta hjärta, för att han inte bryr sig stort ifall några balter därmed tappar något av sin tro på det Europa som han ju själv inte vurmar för. Men för folket här hemma var det ju en härlig och uppmuntrande bild! Är det inte sådant vi helst behöver höra? När förföljda människor tar sig till våra gränser talar vi sällan om vad de flyr ifrån, vi föredrar att tro att det är hit de längtar. Här har vi förvisso börjat krokna i kön till smärtlindning och protes, här ligger åldringar i sin egen urin, men i själva verket bör vi vara tacksamma! Se bara på dessa miljoner som inte drömmer om annat än att få dela vår plats i solen …

Återstår bara att hoppas att ungrare, letter och slovaker förstår att göra sin plikt mot vår självkänsla och när dagen kommer infinner sig mangrant med sina bylten i akt och mening att bli avvisade vid gränsen. Vi lär bli både arga och besvikna om de sviker vårt förtroende på den punkten.

MACIEJ ZAREMBA

© Maciej Zaremba. Denna text är skyddad av lagen om upphovsrätt. Eftertryck, annan kopiering eller publicering är förbjudet utan tillstånd.

Annonser
No comments yet

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: