Skip to content

”Ustasjas brott inte värre än serbernas”

april 15, 2009

Kroatiska brott och serbiska brott. Vad Tudjman skrev och inte skrev

DN  920530

Det mildaste man kan säga om Franjo Tudjmans antisemitiska yttranden är att de är av de instrumentella slaget: tycks faktiskt inte syfta till att direkt hetsa mot judar, bara något förklara varför hans landsmän mördade några tiotusental av dem, skriver Maciej Zaremba

Var det riktigt att framställa Kroatiens president Franjo Tudjman som vapendragare till historierevisionisten Robert Faurisson?

Så gjorde Tomas Lappalainen i en notis här på sidan den 19 mars. Han refererade till en artikel i Le Monde, där Maurice Duverger kommenterat Tudjmans bok från 1989 ”Bespuca povijesne zbiljnosti” (Den historiska verklighetens ödemarker, Matica Hrvatska, Zagreb). Tudjman ifrågasätter omfattningen av Förintelsen och gör judar medansvariga till mördandet, skrev Duverger.

Sedan dess har redaktionen fått en rad brev och artiklar som hävdar att Duverger (men även Robert D Kaplan, som i Moderna Tider i januari på samma grunder anklagade Tudjman för antisemitism) skulle ha missförstått Tudjmans budskap, alternativt okritiskt citerat en Belgradproducerad och manipulerad översättning av Tudjmans bok till engelska.

Vad står då i den kroatiska originalutgåvan?

En genomgång som gjorts med hjälp av språklig expertis visar att Robert D Kaplan faktiskt gör sig skyldig till några smärre felöversättningar (somliga rent av tendentiösa) när han citerar ur Tudjmans bok. Det är också sannolikt att Tudjman ligger närmare sanningen än Kaplan när det gäller att uppskatta antalet serber som mördats av Ustasja i dödslägret Jasenovic. Men Tudjmans uttalade ambition med boken är att visa att krigstidens kroatiska Ustasjaregering, ledd av Ante Pavelic och underordnad Nazi-Tyskland, visserligen gjort sig skyldig till brott mot mänskligheten, men att dessa inte varit värre än exempelvis serbernas samtida krigsförbrytelser. I annat fall ”bärs naturligtvis ansvaret för dessa våldsdåd inte bara av en handfull fanatiska och av hämndlystnad förblindade Pavelicanhängare, utan av hela det kroatiska folket”.

En i och för sig långt ifrån självklar identifiering av nationens och en diktatorisk regerings ansvar. Inte ens ”hela det tyska folket” bär ansvaret för nazismens brott. Men det är just oförmågan eller oviljan att bryta loss hela Ustasjastaten (den enda Kroatien haft sedan 1100-talet) från den statsbildande tradition som tycks ha fört Tudjman till de ståndpunkter han nu klandras för.

Således finner han en serbisk motsvarighet eller en serbisk provokation bakom nästan varje Ustasjaförbrytelse. Alltså är det viktigt att visa att det inte var så många som mördades och plågades i Jasenovic och inte nödvändigtvis bara av kroater. Av judar kanske, antyder Tudjman, litet svävande. Judarna har för övrigt inte varit värre hotade under Hitler än exempelvis polackerna, säger han på sid 148 men ändrar sig på sid 153 genom att medge att det var just judarna som nazisterna avsåg att utrota. Men uppgifterna om sex miljoner döda ”grundar sig på emotionellt partiska vittnesmål”, man vet inte vad man skall tro, det finns forskare som talar om en miljon . . .

Strax dessförinnan har han emellertid förklarat att antisemitismen är historiskt ofrånkomlig, emedan ”endast de etniska minoriteter . . . som frivilligt eller utan envist motstånd har underkastat sig assimilation . . . har undgått de antisemitiska pogromernas öde”. Avvikare blir alltså förintade och ”judarna har framkallat hat mot sig själva också genom att bibehålla sin etnisk-religiösa särprägel . . .”.

Detta är, förstår man, ingenting som Franjo Tudjman vill propagera för, det är bara en historiens ofrånkomliga gång. ”När en rörelse eller ett folk, en stat eller ett statsförbund, religion eller ideologi, står inför en motståndare som man betraktar som farlig för sin existens eller som huvudsakligt hinder för sin dominans, kommer man att göra allt, och använda alla tillåtna medel, för att övervinna och krossa honom, om man inte på annat sätt kan påtvinga honom sin vilja.”

Man får hoppas att Franjo Tudjman, som upptäckt denna historiska nödvändighet i sin egenskap av historiker, hunnit relativisera den något sedan han blivit president. Då, 1989, höll han dock för viktigt att inskärpa att ”folkmordvåldet”, denna beklagliga men tydligen ofrånkomliga företeelse, introducerats i vår civilisation av just judarna, varför man knappast förvånas när han betecknar Israels politik mot palestinierna som ”judeo-nazism”, ett, enligt Tudjman, ”kort historiskt steg från nazifascism”.

De som velat försvara Tudjman har anfört att han i de mest kontroversiella styckena citerar andra författare. En poänglös invändning, eftersom han sedan ofta håller med det han anför, eller bifogar en tvetydig reservation, som i detta, det av kritikerna oftast åberopade avsnittet. Tudjman citerar Prnjatovic, en överlevande från Jasenovaclägret:

”En jude förblir dock jude också i lägret Jasenovac. De behöll i lägret alla sina negativa karaktärsdrag, med den skillnaden att dessa nu blev tydligare. Själviskhet, list, opålitlighet, girighet, falskhet och förräderi (dvs mot medfångar) är deras främsta karaktärsdrag.”

Och så Tudjmans egen kommentar: ”Denna Prnjatovics uppfattning verkar överdriven och skulle kunna tyda på en antisemitisk inställning, men på liknande sätt talar även andra vittnen.”

När man därtill får höra författaren varna för att folkblandning ”kan leda till oro och konflikter” är man inte helt oförberedd inför slutsatsen att folkmorden på etniskt främmande folkgrupper visserligen ”underblåser mellanfolkligt hat och ger upphov till hämndaktioner” men ”å andra sidan leder de till etnisk homogenisering av enskilda folk, till att det i vissa länder uppstår en större harmoni mellan befolkningens etniska struktur och statens gränser, något som kan ha positiva följder för framtiden, i den meningen att de minskar orsakerna till nytt våld och riskerna för nya konflikter och internationella omvälvningar”.

Inför sådana stycken undrar man om Franjo Tudjman verkligen är en person som inför möjligheten av att begå ett folkmord tvekar och väger för- mot nackdelarna, eller om han helt enkelt inte förstår vad han skriver. Det finns starka skäl att tro det senare. På sid 402 anmärker han till exempel att det inte är korrekt att påstå att Ustasjaregimen tvingade de ortodoxa serberna att konvertera till katolicismen. Det skedde på de ortodoxas egen begäran, iskärper Tudjman. De ville nämligen undvika att i annat fall bli mördade av samma Ustasja.

Det mildaste man kan säga om hans antisemitiska yttranden är att de är av det instrumentella slaget: tycks faktiskt inte syfta till att direkt hetsa mot judar, bara något förklara varför hans landsmän mördade några tiotusental av dem.

I så fall behöver man kanske inte hata andra folk för att bereda vägen för deras undergång. Det räcker att älska det egna folket litet för mycket. Frågan är om ”de andra” förmår att rätt uppskatta denna åtskillnad.

Den serbiska propagandan har alltså i detta fall inte behövt anstränga sin fabuleringsförmåga för att misskreditera Franjo Tudjman. De kroater och vänner av Kroatien som velat försvara honom har troligen inte läst hans bok. Eller så har de funnit Tudjmans personliga anseende så förbundet med Kroatiens att det måste försvaras också mot bättre vetande, för det nödlidande kroatiska folkets skull.

Men Tudjman har inte blivit vald på innehållet i sin bok, och hans grumliga tankevärld är förmodligen lika representativ för kroaterna i gemen som Lech Walesas maktfullkomlighet för polackerna eller Vaclav Havels förfining för tjeckerna och slovakerna. Det vill säga måttligt. Men just oförmågan att försvara ett folks rätt samtidigt som man förbehållslöst medger skamfläckar i dess historia är det som förenar Franjo Tudjman och hans försvarare och som gör hans bok så ytterst obehaglig.
Avslutningsvis finns det skäl att påpeka att detta konstaterande inte gör Serbiens krig mot Kroatien ett dugg rättfärdigare.

MACIEJ ZAREMBA

Fotnot: Citat ur Franjo Tudjmans bok i översättning av Kjell Magnusson.

Annonser
No comments yet

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: